I fel kropp

Vet inte om det beror på att jag precis tagit examen (tydligen kan man vara färdigutbildad vid tjugo här i landet), eller om det är det nordiska klimatet som gjort att jag inte åldrats i hyn sen jag var tolv. Men alla här nere - och när jag säger alla, så är det precis så många jag menar - tror att jag är tjugo, kanske tjugoett! Och det är inte så jäkla kul som det kanske låter, för jag märker en markant skillnade i hur de beter sej eller pratar till mej när jag avslöjar min riktiga ålder. Jag blir liksom accepterad in i grupper på ett annat sätt när jag är 26 än när jag är 20. Som att jag tidigare inte var berättigad till all information, men så fort jag avslöjat min ålder säger de "jahaaaaa, men då måste vi ju bara berätta ..... " och slänger fram en upphandling om saker som man bara får veta om man är över tjugofem.

Visst har det alltid varit lite småkul att alla trott att syrran är äldre än vad jag är, men jag börjar bli lite trött på det nu. Som när busschauffören i Stockholm sa "du ser ju så ung ut" och bara tog betalt för en biljett istället för två. Kul hörru - gränsen för vuxen är 20, vilket betyder att gubben trodde jag var 19 eller yngre. Kanske kommer jag att uppskatta babyfacet när jag är 40, och folk faktiskt säger "va, är du så gammal, det trodde jag aaaaldrig" och menar det. Men inte nu! I hela mitt liv har jag alltid behövt visa leg, och om inte naturen tar sin gilla gång snart, kommer det säkerligen att fortsätta ända upp tills jag blir pensionär. Då blir det jag som står och viftar med både käpp och handväska på bussen och kräver att få rabatt!