Hatkärlek

Min närmaste kollega på jobbet är något av en stofil. Hon har varit i företaget i 35 år och redan hunnit pensionera sej 4 gånger, men alltid återvänt. Påminner lite om en kackerlackas liv faktiskt... Men anyway. Det jag skulle komma fram till var att hon är så fruktansvärt jobbig. Ena stunden försöker hon sätta dit mej och kommer med små gliringar. Andra stunden är hon världens raraste och så hjälpsam att jag nästan blir generad.

Idag var dock droppen. Hon började skälla på mej framför andra på kontoret för ett förslag jag gav på en lösning. Sa att jag kom och ändrade allt så att ingen längre visste vad de skulle göra och i princip att det var bättre förr.

"MEN DET VAR DET INTE!" ville jag skrika till henne. Lyckligtvis tog förnuftet över och det enda jag fick ur mej var grymtningar påväg tillbaka till mitt skrivbord.

Nu har jag bestämt mej för att sätta hårt mot hårt. Jag tänker minsann inte knäckas av en gammal dam som bestämt sej för att göra livet surt för ungdomarna. Min plan är att bryta ner henne med hjälp av kärlek.

Jag tänker vara världens sötaste, raraste och omtänksamma kollega hädanefter. Baka kakor, borsta hennes hår och massera hennes händer när hon jobbat för hårt. Ska nog börja redan imorgon med att ge henne en puss på munnen så fort jag kommer dit!