Kaka, plåster och Bruuuuuce

Har precis kommit hem från bio med Carly och Paul. Vi var och såg min favvoskådis Brucan sprängas i luften i Die Hard 4. Han är en sån där kille som gör att jag kan ha överseeden med alla småmissarna i filmer som i vanliga fall driver mej till vansinne... Bruuuuuce... What a guy!

Johan är ute med sitt jobb. När jag kom hem och ringde honom satt de på nån fancy restaurang och fick beställa in precis vad de ville från menyn. Tror Johan hade tagit 3 förrätter, fem huvudrätter, glömt beställa in dessert, men kontrat med att ta in en flaska dessertvin istället.

Så jag åt upp kakorna jag bakade tidigare idag.

Sen fick jag dåligt samvete och bakade några till så Johan har nåt att tugga på när han kommer hemragglande full och alkoholdoftande. Tänkte att det blir ju trevligare om han ätit några honungskakor innan han kryper ner så jag inte vaknar av andedräkten...

När jag bakade kakorna råkade jag spilla lite av den varma honungssmeten på tummen. Tänkte inte mer på det förän det blev väldigt varmt, och torkade bort den. När jag var klar såg jag att det inte var nån hud kvar där smeten varit (eller jo, för alla er som är petiga så var det väl underhud eller nåt sånt kvar, men inte det översta lagret liksom. Det var som en liten grop). Kände att jag och Bruce har nåt gemensamt. Vi gnäller minsann inte för småsaker. Min brännskadade tumme fick mej att känna mej nämare Bruce på nåt sätt. På ett djupare plan. Vi som förstår smärta och att ignorera den till fördel för viktigare saker i livet.

Jag och Bruuuuuce...

Sen orkade jag inte se på eländet mer så jag använde mej av presenten jag köpt till Johan för ett tag sedan. Visste att de skulle komma till användning förr eller senare.

Undrar om Bruce gillar Simpsons...?