Sagan om det rosa monstret

I söndags låg vi äntligen på stranden för första gången. Visserligen inte i mer än 20 minuter eftersom det blåste småspik, men låt oss nu inte fokusera på det. Istället tycker jag att vi fokuserar på vad som hände under de få minuter vi försökte njuta.

Jag låg och läste Harry Potter och höll precis på att somna med boken över näsan, när Johan vrålar till av full kraft. I paniken som följde, med allt vad det innebär att slänga boken åt sidan, rätta till solglasögonen och försöka sätta sej upp samtidigt, såg jag ett rosa monster krälandes runt på Johans mage. Johan själv var så chockad att han hade fastnat i en pose med armarna rakt ut åt sidorna och ansiktet förvridet i en grimage som bara kan framkallas av en viss sorts smärta (den sort som flickor, tack och lov, aldrig kan uppleva).

Det rosa monstret, som visade sej vara en tre-årig flicka i helkroppsbaddräkt och mössa, försökte febrilt kravla sej upp från Johans mage och upprepade hela tiden "ooopsi....oopsi.....ooooopsi".

Hon hade kommit springande på stranden i full fart och förmodligen vänt sej om mot sin pappa. Missat att Johan låg mitt i vägen, eller bara ignorerat det, trampat honom i skrevet och sedan trillat rakt över hans mage.

Tjejerna som låg nedanför och sett hela scenariot skrattade så de kiknade.

Johan var inte lika road...