Att man inte bara kan få göra som man vill

Företaget jag arbetar för har som sagt erbjudit sej att sponsra mitt visum, vilket innebär att jag får stanna i Australien upp till 4 år. Om jag vill. Och på samma företag då såklart.

Men nu när ansökan ska in (i sista stund så klart) börjar mina nerver skaka en aning. Immigrationskontoret ber nämligen om referenser från tidigare arbetsgivare, där jag arbetat med liknande uppgifter, sedan fem år tillbaka. FEM år. Om jag tidigare klagat på platsannonser som kräver nyutexaminerade personer med upp till 3 års arbetserfarenhet, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Hur i hela fridens namn ska det vara möjligt att få ett visum här med de kraven när man bara är 26? Ska jag skriva en liten post-it och sätta på ansökan där jag ber om ursäkt för att jag inte kom in på textilhögskolan tidigare, eller för den delen inte ansökt tidigare än vad jag gjorde? För då hade jag kanske kunnat stå här med fem års erfarenhet på nacken.

Så nu blir resten av den här resan intressant. Min sista dag på jobbet, enligt mitt nuvarande visum, är den 9:e januari. Efter det blir jag utslängd ur landet och min sponsoransökan rivs om de kommer på att jag fortsätter arbeta. Så nu hoppas vi allihopa att farbror byråkrati är snäll mot Emelie och låter henne stanna kvar ett tag till. Okej?