Batman

Sydney är fullt av fladdermöss. Det är rätt märkligt faktiskt. I träden i den botaniska trädgården hänger de i stora klasar på dagarna och sover. Och varje kväll vaknar de till liv och flyger genom staden till Centennial Park bara en kort promenad från där vi bor.

På håll har jag sett dem flera gånger på sin nattliga resa och det känns lika häftigt varje gång.

Minns när jag var liten och vi hittade en väldigt liten fladdermus utanför huset där vi bodde i Helsingborg. Den var märkbart svag och vi tog med den upp. En uppochned vänd tvättkorg med ett snöre knutet tvärsigenom att hänga på fick fungera som boning. På kvällen matade vi den med honung och jag kommer ihåg hur en tunga inte större en ett par milimeter nöjt lapade i sig sin kvällsmat.

Det var den första fladdermusen jag såg.

Igår var jag nere med Jocke för att kolla på min gamla väns släktingar på nära håll.

Hela vägen ner gick vi och svettades i värmen och undrade om vi var kloka som gick ner för att kolla på flygande råttor. Men plötsligt stod vi mitt i ett myller av små dinosaurier - för så ser de nästan ut, svarta, pälsiga och med klor längst ut på vingarna och de små benen längst bak - och vi var med en gång som små barn på upptäcksfärd.

Ljudet från deras läderlika vingar och intensiva skrik fyllde parken medan de sakta vaknade upp. Hundratals, kanske tusentals.

Vi gick sakta vidare genom parken över till Woolloomoollo Wharf för att se dem från håll och passade på att kolla på de otroligt fina båtarna som ligger i hamnen där nere. Här har man på ena sida fantastiska resturanger och lägenheter, på andra sidan magnifika fartyg och bakom det en stad i solnedgång, full av fladdermöss. Det mina vänner är Sydney.

För att avsluta kvällen på ett värdigt sätt tog vi oss vidare ner till Darling Harbour för en fin glass, även den vid vattnet.

Den lilla rackaren hade nog också trivts här nere.