Fem kilometer

Små ord. Stora känslor.

Framförallt frambringar de smärta. Väldigt mycket smärta.

Undrar om det är fantomsmärtor? Jag känner nämligen inte mina ben längre. De satt där innan, det vet jag för jag såg de båda pinnarna vagga fram och tillbaka på bandet. Men så fort jag gick av var det som de gjorde det också.

Undrar om det var klokt att dra igång med träningen igen? Och varför visar de "Australiensisk" triathlon på tvn samtidigt som man ser sitt liv passera i revy? Förnedrad och stympad samtidigt. En bra måndag det här.