Hos optikern

Varje gång jag ska till optikern för en ögonkontroll är det samma sak. Man sätter sig i stolen och optikern kolla på ögonen genom olika apparater, ställer kanske lite frågor och hummar lite.

Sen kommer det. Provet. "Hur-jävla-illa-ser-du-egentligen?" tror jag nästan de kallar det för. Med något som liknar en sådan kikare man brukar kunna se på utskiksplatser framför ögonen slår de på raderna med bokstäver.

"Kan du läsa nedersta raden?"

"Eh, A, K... O.. öh, M, X...?"

Ljus över raden ovanför istället

"Kan du läsa denna raden?"

"B, D, P, Q, W" Enkelt tänker man men fan, har jag sämre syn nu igen?! Jag kunde ju inte läsa den undre? Okej, ta det lugnt.

Tillbaka till den nedre raden.

"Blir det bättre eller sämre nu?"

Linserna skiftar i kikaren och, ingenting händer.

"Bättre eller sämre? Vi tar det en gång till. Första eller andra"

"Eh, öö. Hm, fööörsta...?"

"Okej, blir det bättre eller sämre nu?

"Oo, hm, iiiingen skillnad.."

"Okej, om vi gör såhär då?"

"Nä, det var bättre innan!" Gött, en enkel, tänker man.

"Sämre sa du, hum hum hum, okej, nu då?"

Ouch, hände det något? Fan, fokusera. Var det någon skillnad?

"Kan jag se den förra igen. Hm, nja, oj, jag trooor att den andra är bättre."

Och så håller det på. Tills man kommer till färgerna!

"Var ser du cirklarna bäst? På det gröna eller det röda?"

What!! Vad fan, de syns ju exakt lika tydligt och det vet ni. Tänker man i alla fall. Men,

"Ährm, på det gröna."

"Nu då?"

"På det röda."

"På det röda säger du, okej."

Och där tar det slut. Jag som redan har löjligt dålig syn är alltid lika övertygad om att jag nu har ännu sämre och att det inte dröjer länge innan jag är blind.

Men nästan varje gång säger optikern.

"Du har samma synfel som förut." Och tror att jag ska bli glad.

Ärligt talat så tror jag de vet det redan efter de första minuterna. Allt annat är bara ett sjukt skämt som de utsätter mig för. De testar bara hur osäker jag kan bli på min egen syn. Som om jag inte var missnöjd över den som den redan var...