Jag har mina favvojeans. I två och ett halvt år har de fått följa med på allt. Vilket har gjort sina avtryck. Den djupa, blåa färgen är sedan länge borta och hålen börjar dugga tätt. Jag har gjort mitt bästa för att plåstra om dem. Tro mig, man kommer ganska så långt med nål och tråd. Nu har jag dock kämpat med två stora revor i arslet i flera månder och det går helt enkelt inte längre.
Dags att säga adjö?
Nix, jag klippte precis sönder ett annat par för att rädda dem. Ska iväg till skräddaren och få tygbitarna ditsatta nu. Ordentligt.
06 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar