Missförstånd

Igår var vi ute och åt på en jättemysig tapasresturang som vi hittade runt hörnet för bara ett par dagar sedan. Tapas kan vara rätt dyrt här, på ett par resturanger jag kollat på har rätterna legat på mellan 15-30 dollar vilket blir en del om man ska ha några olika. Men igår var det mer humana priser och reälja portioner skulle det visa sig.

Det beställdes in en grönsaksblanding, klyftpotatis i aioli, kycklingspätt och chorizo. Emelie hade strategiskt tryckt i sig en massa jordnötter och weetabix precis innan vi gick så det som beställdes till oss båda blev rätt snart bara till mig. Och jag gjorde mitt bästa, antaglien enbart för att lägga ytterliagre vikt på min redan sabbade rygg.

Till slut var det bara en massa chorizo kvar och jag kände att man snart kunde se det jag ätit titta fram ur munen på mig varpå Emelie påkallar servitrisen och frågar om vi kan betala.

"Can we pay?"

Något brydd börjar hon duka av och frågar om vi vill ha kaffe eller dessert, vilket jag tyckte var lite märkligt då vi precis sagt att vi vill betala. Vi avböjer och lutar oss tillbaka.

Tiden går, nya gäster kommer och gamla går. Emelie som länge velat gå på toa vrider sig lite obekvämt och undrar vad de sysslar med. De tittar inte ens åt vårat håll längre säger hon.

Servitrisen går förbi utan att kommentera vad det är som tar en sån tid och vi börjar misstänka att hon inte hört.

Plötsligt säger Emelie.

"Tror du hon tror att jag sa, can you take this away?"

Servitrisen går förbi igen och ser inte på oss.

Det är klart, så är det. Fan.

Vi sa till nästa servitris som gick förbi att vi ville betala och snart kom servitris nummer ett förbi med notan. Det betalades och dricksades fort och sen försvann vi.

Så det kan gå.