How one thing leads to an other

Har varit väldigt mycket jobb de senaste veckorna. Företaget jag jobbar för har slått ihop vår division (skoluniformer) med en annan division (profilkläder) efter att den lagts ner i Melbourne. Vi är fortfarande samma antal i personal men arbetsbördan har fördubblats. Rekrytering pågår men just nu är det lite mycket.

Som sagt.

Man blir ju lätt lite stel i nacken när man jobbar som de flesta vet, och jag är ju ett stort fan av massage. För en tid sedan tipsade en vän om ett ställe som kör kinesisk natural healing (massage, acupunktur osv), och efter de senaste veckorna var jag var inte sen att testa.

Förra veckan när jag kom ut därifrån kändes det som mitt huvud svävade på små rosa moln. Yumi, min nya personal healer, hade lyckats massera bort allt vad spänningshuvudvärk hette och lite där till.

Idag var det dags för besök numero 2 och Yumi föreslog att jag skulle testa lite akupunktur i nacken för att hjälpa ännu lite till. Sure, sa jag, kör igång.

Efter massagen kom därför "Brian" in och stack ner lite nålar i nacken. Kort där efter började han hamra på en av nålarna så att det kändes som någon greppade tag med pekfingret runt en sena i nacken, drog ut den så långt det gick, och sen släppte så att den smätte tillbaka. Som när man smätter ett BH band om ni förstår.

Otrevlig skulle man kunna beskriva det.

"Ok?" frågar Brian och jag hummar ett jaande tillbaka i brist på bättre vetande.

Efter en liten stund lämnade Brian rummet, men hamrandet fortsatte...

"Vad nu?", tänkte en korkad Emelie, "är det nålen som gör att nerven hoppar av sej själv?"

Och med den förklaringen dosade jag bort i John Blunds värld...

En halvtimma (jag gissar här) senare vaknar jag upp och känner mej helt väck. Armarna hänger ner från massagebänken och domnat bort. Allt är tyst runtomkring förutom den lugna musiken och det svaga "mmmmmm"andet från person i rummet bredvid som får massage.

"Jesus", tänker jag, "hur länge har jag sovit egentligen?"

Lite sömnigt lyfter jag min högra arm och slänger upp den på massagebordet. Den chock (bokstavligen) som följde kan jag inte med ord beskriva.

Jag hade nämligen slängt upp armen på den lilla elektriska dosa som försåg nålen i min nacke med jämna elektriska impulser. Och om ni tänker er vad reaktionen blir när en sådan dosa slås på max, kommer vi KANSKE till min situation.

Nacken förvandlades till en bångstyrig tjur som slängde av och an, och huvudet följde med så gott det gick. Att jag inte fick en whiplash är ett under.

Mitt i denna panik måste jag, på ett lugnt och sansat sätt, försöka få uppmärksamhet till mej så att någon kan komma och slå av maskinen. Jag var för rädd för att försöka röra mej i någon annan riktining än vad som bestämdes av den vildsinta nålen i min nacke, och att rycka ut vad som satt där bak kom inte på frågan.

Till slut lyckades jag, med lätt panik i rösten, få "Brians" uppmärksamhet och mitt lidande var över. Men min nacke känns fortfande väldigt ostabil och håret har blivit väldigt lockigt. Jag har fått nån ticks i ena ögat och kan inte sluta blinka, men det skulle försvinna om nåt år sa de.

MEN, man ska alltid se positivt på tillvaron.

Nu behöver jag ju bara en liten mustach som rekvisita för min Einstein look på kvällens party!