Paranoia

Jag tror aldrig jag kommer bli helt bekväm med småkryp i detta landet. Varje gång jag ser en spindel eller liknande tänker jag att den i vilken sekund som helst kommer visa upp 10 cm långa huggtänder och spruta gift i ansiktet på mig från fyra meter.

Det händer så klart aldrig. Helt ärligt ser jag nästan aldrig ens en spindel.

Men igår när vi satt och kollade på tv upptäckte Emelie en i hörnet upp i taket. Liten och svart med vad som såg ut att vara två små spröt. Google togs till hjälp och vi tror, med hjälp av det ytterst lilla vi såg, att det var en Black Housespider (eller liknande).

Inte dödlig (jobbigt att man ens måste skriva), men skulle man bli biten är det amublans som gäller.

Nu på morgonen är den så klart bort och jag får för mig att den är bakom allt. I handduken, i kalsongerna, under tallriken... Dags att gå till jobbet och glömma den lilla rackaren nu.