Möt Bruce

Mitt namn är för Australienare inte helt lätt att uppfatta. Vet inte vad det beror på men oftast blir det något annat än rätt.

Till exempel har jag fått heta både Yohan, och Gohan när jag köpt mat på Hurricanes nere i Bondi. Inget stötande direkt men efter Gohan incidenten bestämde jag mig för att gå under namnet Bruce istället.

Förra veckan när vi var på Guylianfesten blev jag och Emelie fotade och självklart har den bilden blivit publicerad i den lokala tidningen. Emelie och John. Han försökte inte ens med mitt efternamn! Trots att jag såg att han stavade det rätt...

Hej, mitt namn är Bruce.

Det ska de väl klara av? Inget efternamn, bara Bruce, det behövs ju uppenbarligen inte.

Bakslag

30 grader och sol i söndags, sommaren kändes som den var här och alla "vinterkläder" var undanpackade sedan länge.

Igår. 15 grader, isande snålblåst och ösregn. Lägenheten höll ungefär samma temperatur och allt var överjävligt. Elementet fick rullas ut igen och jag fick sova i mjukisbyxor.

Det är kanske inte kallt så ofta i Australien men när det är det är det fan det värsta som finns.

Men det svänger som sagt fort. Idag tittar nämligen solen fram igen och enligt prognosen ska det vara 33 grader i helgen. Tack för det.

Gott och blandat

Vi var på invigningsfest av ett nytt Guyliancafe i stan. Ni vet dem som gör chokladsnäckorna i vit och mörk choklad?

Aldrig varit särsklit förtjust, eller bra, på att mingla men när det bjuds på gratis alkohol och choklad i överflöd så är jag inte den som säger nej.

Så nu har jag en påse full med olika sorters choklad hemma och mår illa. Och det är inte ens Emelie som skrver detta.

Huntsman

Förra veckan hade vi en huntsman (se bild nedan) i vår trappuppgång. Han eller hon satt fint på väggen när vi kom hem efter att ha varit ute och käkat men var bara några timmar senare putsväck. Röknade med att den lallat ut igen eftersom ytterdörren står öppen rätt ofta.

Igår, när vi åt middag, såg Emelie den igen. I vårt kök! Den satt högt upp på vägen, nästan vid takfästet där dom tydligen ska trivas bra.

Jo tack, jag trivdes lagom bra med att ha den där. Emelie googlade, precis som förra gången vi hade en åttabenad gäst, och fick reda på att den inte är farlig. Mest jävligt creapy. Och tydligen "fast as lightning when disturbed".

Den fick alltså sitta kvar.

Imorse när jag gick upp var det första jag gjorde att kolla om den var kvar. Gissa tre gånger...

Lagom paranoid just nu om man säger så...

Oh, tydligen så ska man passa sig för den när den lägger sina ägg. SINA ÄGG?! What the fuck. Får sån information cirkulera fritt på Internet? Det är ju direkt skadligt för psyket.

GRATTIS på födelsedagen älskling!!

Favorit i repris

Kan någon lägga ur Bob Dylans "Hurricane" åt mig? Det måste vara stundens bästa låt!

Vi har firat Mli lite i förväg ikväll. Himla bra kväll. Inte magnifik kanske men vi hamnade på Scch!, Sydneys förmodligens skönaste hak för tillfället. Därav vattenflaskan bredvid mig.

En "hemlig" klubb som alla känner till. Djn är totalt värdelös på att mixa men vad gör det när han nästan bara spelar pärlor? Emelie fick honom nästan till att spela Ramlar med Håkan!!

Hade han dratt igång det hade jag nog inte suttit här just nu...

Hurricane var det ja, ge mig. Åtminstonde en länk till piratbukten så jag slipper leta själv...

Tur i oturen

För ett par dagar sedan slutade vårt varmvatten att komma. Oväntat.

Idag kom det ett par snubbar för att fixa problemet. Vår gasdrivna varmvattenpump sitter typ bakom spisen och medan de flyttade på den såg de att vår gasslang till denna var väldigt gammal. Så gammal att det var farligt att ha den kvar.

Stort tack till Polaken som fixade vår spis för ett par veckor sedan men inte lyckats se, eller bry sig om det.

Och vi som hela tiden trott att det var normalt att det luktat gas när vi lagat mat... man lär sig något nytt varje dag. Skönt att veta att det kommer bli några till!

Ett välkänt problem

Att strumpor försvinner när man tvättar känns mest som en myt. Ett faktum som alla känner till men som inte inträffar. Eller?

Jag har då nästintill aldrig blivit av med några. Tills nu vill säga. Vår nya maskin verkar äta dem. Och han är klupsk. Sex strumpor har redan försvunnit. Korta, långa, svarta, röda, gula - alla färger och storlekar snor den.

Vad gör man med en sådan maskin?

En subtil men ack så viktig färgskillnad

I torsdags käkade jag sushi till lunch. Gick till ett sushitågställe som alltid är smockfullt. Mycket folk brukar jag ta som ett tecken på att det är bra.

Så jag knödde mig in och började spana efter trevliga fiskbitar. Spande samtidigt jag efter någon form av prislista. Sushi är ju inte det billigaste av rätter. Såg vad jag jag letade efter borta vid kassan - väldigt många metrar bort och väldigt smått skrivet. Med min superhjältesyn var det alltså omöjligt att se vad allt kostade. Skulle inte ens kunna läsa vad det stod om jag hade ställt mig en meter framför.

Jag tog för mig och började äta. För att inse att det faktiskt trots alla människor inte var särsklit gott. Så jag nöjde mig efter fem tallrikar och bad om notan.

$17.

Kanske inte så farligt men i vanliga fall betalar jag ca $7 och får äta något gott.

Så igår var jag verkligen jättesugen på en klassisk QP.

Precis innan jag ska gå kommer Greg in och undrar om jag ska äta lunch med dem.

Sushi. Så klart.

Typiskt tänker jag men hänger med. Stället vi går till har en prislista som tydligt beskriver att de olika priserna baseras på tallrikarnas färger. Som det brukar vara.

Trodde jag. Nöjt började jag plockat på mig av blåa tallrikar. Den billigaste färgen. Och överraskande den godaste.

När det blev dags att betala kryssade servitrisen för dark blue på min nota och jag kastade reflexmässigt ett snabbt öga på menyn igen. Det var den näst dyraste! Ljusblåa tallrikar var den billigaste men några sådana cirkulerade inte ens. Lurad i Kinaland igen.

Det blev medioker sushi till, denna gången för $21.

Nu ska jag fan ha min Quarter Pounder!

Sim-sala-bim

Jag trodde för en sekund att jag hörde Håkan på krogen igår. Det var en illusion.

Men det var lite magi över det hela. Ljuva minnen av yr dans och galna upptåg.

Trollkarlen var ingen annan än Morrissey.

Ligger i sängen och lyssnar på honom nu, lite bakis, och inser att det är rätt mysigt. Känslan från igår har sedan länge avlägsnat sig men vetskapen att det är långhelg är inte så dum den heller.

Just nu

Jag vill ha en svensk kebabrulle! Med mycket sås och kebab och lite sallad! NU!