How one thing leads to an other

Har varit väldigt mycket jobb de senaste veckorna. Företaget jag jobbar för har slått ihop vår division (skoluniformer) med en annan division (profilkläder) efter att den lagts ner i Melbourne. Vi är fortfarande samma antal i personal men arbetsbördan har fördubblats. Rekrytering pågår men just nu är det lite mycket.

Som sagt.

Man blir ju lätt lite stel i nacken när man jobbar som de flesta vet, och jag är ju ett stort fan av massage. För en tid sedan tipsade en vän om ett ställe som kör kinesisk natural healing (massage, acupunktur osv), och efter de senaste veckorna var jag var inte sen att testa.

Förra veckan när jag kom ut därifrån kändes det som mitt huvud svävade på små rosa moln. Yumi, min nya personal healer, hade lyckats massera bort allt vad spänningshuvudvärk hette och lite där till.

Idag var det dags för besök numero 2 och Yumi föreslog att jag skulle testa lite akupunktur i nacken för att hjälpa ännu lite till. Sure, sa jag, kör igång.

Efter massagen kom därför "Brian" in och stack ner lite nålar i nacken. Kort där efter började han hamra på en av nålarna så att det kändes som någon greppade tag med pekfingret runt en sena i nacken, drog ut den så långt det gick, och sen släppte så att den smätte tillbaka. Som när man smätter ett BH band om ni förstår.

Otrevlig skulle man kunna beskriva det.

"Ok?" frågar Brian och jag hummar ett jaande tillbaka i brist på bättre vetande.

Efter en liten stund lämnade Brian rummet, men hamrandet fortsatte...

"Vad nu?", tänkte en korkad Emelie, "är det nålen som gör att nerven hoppar av sej själv?"

Och med den förklaringen dosade jag bort i John Blunds värld...

En halvtimma (jag gissar här) senare vaknar jag upp och känner mej helt väck. Armarna hänger ner från massagebänken och domnat bort. Allt är tyst runtomkring förutom den lugna musiken och det svaga "mmmmmm"andet från person i rummet bredvid som får massage.

"Jesus", tänker jag, "hur länge har jag sovit egentligen?"

Lite sömnigt lyfter jag min högra arm och slänger upp den på massagebordet. Den chock (bokstavligen) som följde kan jag inte med ord beskriva.

Jag hade nämligen slängt upp armen på den lilla elektriska dosa som försåg nålen i min nacke med jämna elektriska impulser. Och om ni tänker er vad reaktionen blir när en sådan dosa slås på max, kommer vi KANSKE till min situation.

Nacken förvandlades till en bångstyrig tjur som slängde av och an, och huvudet följde med så gott det gick. Att jag inte fick en whiplash är ett under.

Mitt i denna panik måste jag, på ett lugnt och sansat sätt, försöka få uppmärksamhet till mej så att någon kan komma och slå av maskinen. Jag var för rädd för att försöka röra mej i någon annan riktining än vad som bestämdes av den vildsinta nålen i min nacke, och att rycka ut vad som satt där bak kom inte på frågan.

Till slut lyckades jag, med lätt panik i rösten, få "Brians" uppmärksamhet och mitt lidande var över. Men min nacke känns fortfande väldigt ostabil och håret har blivit väldigt lockigt. Jag har fått nån ticks i ena ögat och kan inte sluta blinka, men det skulle försvinna om nåt år sa de.

MEN, man ska alltid se positivt på tillvaron.

Nu behöver jag ju bara en liten mustach som rekvisita för min Einstein look på kvällens party!

Timetravel

Vi ska på maskerad imorgon, och temat är "Timetravel".

Några idéer? Ni var ju till så bra hjälp förra gången!




























Not.

What's wrong with you leg?

Ibland är det bra att ta sej lite extra tid på morgonen. Inte stressa in och ut i duschen och slänga på sej kläderna i farten.

Då kanske man till och med märker att trosorna som tydligen inte blivit slängda i tvättkorgen under gårdagskvällen, ligger kvar i tightsen man just tar på sej. Då kanske man plockar ut trosorna och slänger dem i tvätten där de hör hemma.

Istället för att ta på sej tightsen, med trosorna i, och inte förrän 4 timmar senare märka att de ligger ihopknölade på baksidan av ditt lår, fasthållna av tightsen, när någon liten nyfiket frågar:

"What's wrong with your leg?"

Saker hade varit så mycket mindre pinsamma då.

Lite rotary kanske?

I åratal har jag och min gode vän Jonas haft planer på en bok. En tidsfråga har vi tänkt. När vi bor i samma stad. Såna saker har vi tänkt. DÅ ska det bli av.

Men så kom dagen då allting vände. Dagen då Alexandra Pascalidou tog sej en tur i våra medvetanden och snodde de bästa ideérna. Och printade bokjäkeln.

Det känns som en del av mej har gått förlorad. Jag vill läsa den själv för att sedan kunna säga "men hur tänkte hon här" och "vår bok hade ju varit MYCKET" bättre!

Men utgiven är den i alla fall. Fanskapet.

Nästa gång vi klurar på nåt ska det bli action med en gång. Det är ett löfte.

Iron Man

Bra rulle. Faktiskt. Se den.

Undrar bara hur långt vi kommit i utveckligen i verkligheten? Hade varit rätt ballt att ha en tv i fönstret och robothjälpredor som är smartare än en själv. Fast jag hade nog ställt in dem på att vara lite dummare, för självkänslan liksom.

Kanske inte så Aussie trots allt...

Igår när jag satt och kollade på Vänner sa Joey något om 'grind your loins'. Tydligen har Emelie undrat över detta uttryck varför hon utbrister i ett:

"Hur textade dem det?"

Något konfunderad svarde jag henne att det tyvärr inte finns någon svensk text på vår tv och har inte gjort det under det året vi bott här. Men ibland glömmer man ju bort sånt.

Så om någon därute vet hur man bäst översätter ordstävet och kanske i vilka sammanhang man använder det, vet ni vem ni ska berätta det för.

Men va f-n

Klockan är halv ett och gammelmor och gammelfar har hittat hem.

Tragiskt.

Vi gör ett nytt försök nästa helg igen! Vodka finns det ju kvar i alla fall...

Enkät

1. Bollebygd

2. Uppsala

3. Arbåga

Från dessa orter kommer de flesta träffar till vår blogg. Vilka är ni? Jag trodde alla jag kände flytt Bollebygd och vart Arbåga ligger vet jag inte ens...norr om Borås, det är jag nästan säker på, men mycket mer vet jag inte...

Om ni ger er till känna lovar jag att bjuda på en hemlis! Nu drar jag och babyn på fest!

Skål!

Eurovision

Vi har precis kolla på Eurovision.

Kanske är vi inte så långt borta trots allt?

Förresten. Karloff. Det heter vodkan. Karl är jävligt on, skulle jag säga.

HLR

Verkar onekligen som att bloggen fått lite av sina forna livsgnista tillbaka.

Vem vet, kanske är den inte helt död? Oj, en tanke slog mig precis - kanske blir det lite fylleblogg till och med inatt.

Fast det vore kanske att hoppas på för mycket. Först lite Rehab sen kanske vi kan försöka oss på något sådant.

Förfäst, javäst!

Me and Johan har inte varit ute i svängen på ett tag nu. Vet inte riktigt vad som hände men man kan väl beskriva perioden med ett ord. Svacka.

Så inför kvällen bestämde vi oss för att inte bara ta en öl hemma innan utgång, utan verkligen satsa 110%.

Vodka.

Kände mej som jag var 18 igen med flaskan i högsta hugg i affären (Hade tänkt skriva 20 där men fick sån åldersångest helt plötsligt... usch). Och blev nästan lite skakig när jag skulle betala. Hade jag legget (leget?) med mej eller inte? Hade väl inte ens behövt tänka den tanken mistänker jag. Vet faktiskt inte ens vad åldersgränsen är här nere...

Ääääänyway. Nu är allt instoppat i kylen och jag väntar bara på att Johan ska komma hem.

Sen, mina små, kan festen börja på riktigt.

Ses!

Shop 'til you drop

Ett år i Australien och min garderob har banne mej krympt. Tog ju givetvis med mej saker hemifrån som jag inte använt på jag vet inte hur länge, och har nu tagit mitt förnuft till fånga och sålt skiten på e-bay.

Men nästan ingenting har tillkommit... Jag skulle nog kunna räkna inhandlade plagg på ena handens fingrar om jag tänker efter...

Därför har jag sparat, och sparat, och sparat en massa pengar. Så att när jag äntligen landar hemma i Svedala igen kan jag frustande gå lös på Stadens butiker med en energi och nästan psykotisk koncentration som bara ett år av återhållsamhet kan frambringa.

Om H&M kirrar årsbudgeten på en dag så vet du vem som varit där så att säga.

Move, move, shopping frenzy coming through!

Åsiktsfrihet?

Pappa är i Kina och kan inte komma in på bloggen.

Why, I wonder....

Klockan ar sju

och jag har suttit uppe och arbetat sen halv. Jag HATAR stadbilarna har pa morgonen. Nasta lagenhet ska ligga i en ljudisolerad bunker om jag far bestamma.

Godmorgon pa er!

Men Linda!

Vad gor Isaksson i Eurovision festivalen? Och varfor sjunger hon for Polen?!

21a Maj

Jag har inte varit vid havet på länge. Tror senaste gången var nån gång i mitten på mars.

Rätt dåligt med tanke på att jag bor i en stad och ett land som är synonymt vackra stränder och kristallklart vatten.

Men ni vet, saker kommer i vägen. Inbillar jag mig i alla fall.

Idag fick det vara nog med ursäkter. Tog bussen till Coogee och gick promenaden till Bondi. Bara jag och min kamera en vanliga onsdag i ett höst/vinter Sydney. Inte så illa, eller vad säger ni?

San Francisco

32 dagar

Sen lyfter vi!

Jag älskar att flyga - Johan hatar det. Stor filmälskare som jag är så är det den perfekta ursäkten att titta på flera i rad. Johan däremot har inte ork att titta på film så han vill prata med mej, men jag ignorerar honom (inte alltid) och tittar på filmen. Till och med när maten kommer.

Så Johan dricker GT istället. När flygvärdinnan på vägen ner sa till Johan att "bara så du vet så är det annorlunda att dricka i luften än på land" så trodde Johan hon menade att spriten var sämre och förstod inte att vad hon egentligen sa var "ta det lugnt med spriten för guds skull så vi inte behöver vända om och dumpa av dej innan vi kan forsätta flygningen".

Hur som helst så har jag ju nu haft ett år på mej att bygga upp det dåliga samvetet för flygningen ner och min urusla prestation som bra flygsällskap. Särskilt när Johan - så fort hemresan kommer på tal, vilket är ganska ofta - pustar tugnt och säger "usch, jag hatar att flyga långt - det är så tråkigt!"

Så den här gången tänker jag också gå på GT'n och fösöka bättra mej på underhållningsfronten. 24 timmars stand-up med dåliga skämt, lekar, och ingen sömn. Johan ska känna att han verkligen får vad han betalat för - både för denna resan och förra.

Och om det sen händer sej att Johan är så trött på mej efter de 30 timmarna att han inte ens föreslår en liten pratstund 4 veckor senare när vi sätter oss på planet tillbaka igen, så finns det ju alltid några filmer som jag kan titta på...

Crash Test Dummie

Igår. Pang. Bilkrock numero två under mina 24 år.

Rejäll smäll men jag mår bra. Får jag be om att det var sista gången?

Ytlighet

Känslan av att hålla ett American Express Centurion. Jag gillar den. Om någon undrade.

Mr T

Det är höst i Sydney. Löven lyser i guldskimrande och blodröda färger och trots att solen skiner igen efter veckor med regn är det inte lika varmt längre. Inte något fel med det egentligen, snarare behagligt, faktiskt.

Vad händer då? Tja, det är modevecka. Vad det nu innebär? Skriker inte efter att vara där, och har bara varit på en fest, så jag vet helt ärligt inte vad som pågår. Trots det har jag betsämt mig för att börja leta jobb i samma industri igen. Tre års plugg ska väl användas till något.

Dagarna flyger förbi och det har börjat förberedas för hemresan. Vi säljer saker på eBay och letar så smått efter en ny lägenhet. Även om det inte finns mycket att ha just nu.

Bloggen har blivit mindre och mindre viktig känns det som. Antar att man är så van vid vad man har att man inte riktigt tar sig tid till att skriva om vardagligheterna som omger en längre.

Vi får väl se hur det slutar.

Världens bästa Tobbe har bestämt sig för att flytta ner. Det är en nyhet som tål att skrivas om dock! Vi ses om knappt två månader.