31 januari 2008

Överdrivet bra

Igår visade de en nypublicerad lista över världens tio bästa städer att bo i på nyheterna.

Australiensiska städer var med på fyra av platser på listan! Sydney kom sist på en sjundeplats. Alltså fyra hålor bland de sju bästa - i världen!

Jag undrar vem som gjorde undersökningen. För fyra av tio i en undersökning gällande alla världens städer, är inte det lite väl många? Man undrar ju om det inte var den Australiensiska turistföreningen som gjorde listan?

30 januari 2008

Ulf Sturesson

Ibland kommer man över musik av ren tur. Numera händer det tyvärr rätt sällan för skivor det köper jag inte längre och vårt internet tillåter inte att man laddar ner så mycket.

Under mitt första år efter gymnasiet var det en helt annan sak. Då köpte jag lätt tio skivor i månaden. Läste tidningar, lyssnade på radio, sökte på Internet och snackade med polare för att få tag på alla godbitar och sen beställdes det skivor från höger och vänster, indie från små hållor på landet och electro från Tyskland och England.

Högt och lågt blandades friskt. Mest högt fakiskt. En pärla jag hittade var Ulf Sturesson med skivan Allt jag ville säja. Tror det var på nån hemsida som jag såg den rekommenderas. Har aldrig hört något mer om den, än mindre någon låt.

Sitter med den i lurarna nu och njuter. Perfekt musik för kvällen, lagom melankoliskt och vackert. Så medan Ulf sjunger till mig säger jag god natt till er. Vi ses imorgon.

Hundtricket

Sitter uppe och jobbar med min hund-uppgift när Emelie säger att jag ska kolla på youtube. Hittar denna sköna bulldogen som är långt mycket bättre på att åka skateboard än vad jag någonsin lär bli.

Antagligen blir jag uppe hela natten och kollar på filmer istället nu...

">

Batman

Sydney är fullt av fladdermöss. Det är rätt märkligt faktiskt. I träden i den botaniska trädgården hänger de i stora klasar på dagarna och sover. Och varje kväll vaknar de till liv och flyger genom staden till Centennial Park bara en kort promenad från där vi bor.

På håll har jag sett dem flera gånger på sin nattliga resa och det känns lika häftigt varje gång.

Minns när jag var liten och vi hittade en väldigt liten fladdermus utanför huset där vi bodde i Helsingborg. Den var märkbart svag och vi tog med den upp. En uppochned vänd tvättkorg med ett snöre knutet tvärsigenom att hänga på fick fungera som boning. På kvällen matade vi den med honung och jag kommer ihåg hur en tunga inte större en ett par milimeter nöjt lapade i sig sin kvällsmat.

Det var den första fladdermusen jag såg.

Igår var jag nere med Jocke för att kolla på min gamla väns släktingar på nära håll.

Hela vägen ner gick vi och svettades i värmen och undrade om vi var kloka som gick ner för att kolla på flygande råttor. Men plötsligt stod vi mitt i ett myller av små dinosaurier - för så ser de nästan ut, svarta, pälsiga och med klor längst ut på vingarna och de små benen längst bak - och vi var med en gång som små barn på upptäcksfärd.

Ljudet från deras läderlika vingar och intensiva skrik fyllde parken medan de sakta vaknade upp. Hundratals, kanske tusentals.

Vi gick sakta vidare genom parken över till Woolloomoollo Wharf för att se dem från håll och passade på att kolla på de otroligt fina båtarna som ligger i hamnen där nere. Här har man på ena sida fantastiska resturanger och lägenheter, på andra sidan magnifika fartyg och bakom det en stad i solnedgång, full av fladdermöss. Det mina vänner är Sydney.

För att avsluta kvällen på ett värdigt sätt tog vi oss vidare ner till Darling Harbour för en fin glass, även den vid vattnet.

Den lilla rackaren hade nog också trivts här nere.

29 januari 2008

Kaffemarathon

Tiden börjar bli knapp och de senaste dagarna har jag inte fått mycket gjort. Det är som i skolan, man samlar allt till sista dagen och då kör man tills man stupar. Varför lär man sig aldrig?

Kommer bli koffeinkickar av detta. Och kanske ett nytt rekord i att vara vaken?

Sydney, denna soldyrkande stad, är inte den mest optimala platsen på jorden för att skringa tankar just nu heller. Ett ständigt solsken och 30 grader höjer inte kreativiteten om man säger så, hjärnan i sin fantastiska prakt tänker hellre på stränder och svalkande bad.

Blir varken eller.

Weird Al Yankovic

En rakning någon?

Efter att ha sett Sweeney Todd igår tror jag inte jag ska gå till en barberare. Ever.

27 januari 2008

Karaoke

Ja just det, för att fullborda den koreanska kvällen gick vi på karaoke efteråt.

Jag har aldrig varit på det förut, det närmaste jag kommit är SingStar hemma hos Lunkan, men jävlar vad kul det var! Skrämmande asiatiskt även där - det är nästan så de inte vill att ha västerländska besökare men det gjorde bara intrycket ännu mer genuint.

Grön Chartreuse

Strong as hell.

Det finns grön Chartreuse i Australien. Om det förra inlägget verkar ologiskt beror det på just den drycken.

Här erbjuds man vatten till. Vekt. Men kanske smart i efterhand...

Urk.

En del av Korea

Efter vår stora besvikelse över Yum Chan för ett tag sedan lovade Narae att ta med oss på Koreansk barbeque istället. Många gånger har det stått på schemat men vi har varit tvungna att ställa in på grund av olika anledningar.

I fredags blev det dock av. Och jag säger så här, det var mycket att hålla reda på! Narae beställde och löjligt många tallrikar bars in.

Med rått kött.

För på Koreansk barbeque lagar man maten själv, med en grill mitt på bordet.

Det var gott och väldigt roligt men framförallt var det tur att Narae var med för att gå på koreansk, eller vilken asiatisk resturang som helst, är verkligen inte lätt för en som inte kan sederna eller språket.

Menyer på koreanska, personal som inte är bra på engelska, uteslutande koreaner som äter, galna koreanska tv-shower på tv överallt - det är som att vara i Korea. Kan jag tänka mig. I Sydney är asiaterna så många att de i många fall inte behöver lära sig engelska för att klara sig.

På gott och ont.


25 januari 2008

4th of July

Det händer igen! För fem år sedan spelade Bruce "the Boss" Springsteen inför fulla läktare på Ullevi. Jag minns det som igår.

Det var midsommar. Ett år efter studenten. Jag, Jocke, Robban, HåPe och några andra firade midsommar ute i en stuga vid kusten. Jamal hade bjudit oss på en fest som, tja, vi kanske inte riktigt hörde hemma på? Rika, lite "vuxnare" människor har aldrig varit något för oss. De brukar dock funka som tändvätska för oss.

Vädret var som det så ofta är runt midsommar, ostadigt, regn och sol omvartannat men festen blev jävligt kul trots allt. Intriger, ragg, berusning och förrvirring. Vi ägde stället.

Dagen efter skulle Jocke och Robban på konserten. Jag och Håpe följde med på tåget till Göteborg. Vi satt bredvid varandra och sa knappt ett ord på den korta resan. När vi kom fram sa vi båda samtidigt. "Jag kommer med!"

1000:- fattigare och med ett leende på läpparna stod vi några timmar senare inne på Ullevi och njöt. Solen sken över oss och Sverige visade upp sig från sin bästa sida. Det är än idag en av de bästa konserterna jag varit på och Bruce blev den dagen Bossen på allvar.

2008 är det dags igen. Tidigare i år sa Jocke att spelningarna var den 4e och 5e JUNI men idag så kom det fram att det är i juli. Då är jag hemma!

Så, jag kommer, det skulle jag inte missa för något. Inte Bruce på Ullevi med Robban och Jocke. HåPe, jag hoppas du kommer också!

24 januari 2008

A little help from my friends

Okej, hunden är inte så kul, jag förstår att ingen kommer med tips. Nu vill jag dock ha lite feedback. Kanske kan vara lite lättare? Om ni inte vill skriva en anonym kommentar så funkar även mail, facebook, sms och telefonsamtal. Inga brev tack, de hinner inte fram.

1) Handlar om att varför man vill jobba med 'creative communication'.

- Just nu har jag gjort två bildserier x 3 rutor. I den ena beskriver jag tre vardsgssitutioner (en hemma, en på jobbet, en med polare) då jag/vi kommer på och bollar med ideér. I den andra bildserien är jag på en reklambyrå och kommer först på en idé, presentarar sedan den och vinner slutligen pris för bästa reklam.

Något med en avslutande text i stil med "with an eager will to create - creatvie communication comes easy" underst.
____________________

2. Skapa en bildreklam för något, en hobby eller ett band t.ex. Reklamen ska vända sig till någon som inte i vanliga fall skulle tycka om det.

Har inte så många att komma med än men:

- Bild på jorden som blir tankad, som på en bensinmack. Text i stil med att detta är ett önsketänkande och att det inte går - det är dags att sluta förstöra det som finns.

- Bild på ett badkar eller en sandlåda. Text ovanför: Ocean eller Beach. Reklam för Bondi eller kanske Sydney Buses...

- Fundera på något med en iPod. Kanske en kille som bär på en jävla massa skivor. How many records can you carry? iPod

- Under börsfallet kom denna. Bild på en snara. Text: The scouts told him how to make knots - not how to invest.
Reklam för en bank/investeringsföretag. Lite väl svart, jag vet...
____________________

3. Välj en av följande och gör en bildreklam.

a) Product: Stainmaster carpets
Proposition: Carpets that are impossible to stain

b) Product: Flight Centre
Proposition: Travel Cheaper

c) Product: Zippo
Proposition: Totally wind-proof lighters

a) En kille/tjej som målar om taket. Alla möbler är täckta med mattor.

b) Människor som reser på får.
En hemmabygd resemaskin som rycker och där det ligger kroppdelar lite överallt. Det har gått fel med andra ord

c) Bild på en reklamskylt (en sån stor som finns lite överallt) på bilden är det en reklam för Zippo där det står totally wind-proof lighters. Det ska blåsa som tusan och människor tar skydd bakom skylten. Fattar ni?
____________________

4) Beskriv en reklambild med under 50 ord som jag tycker om och varför.

Har valt denna bilden

Texten är väl inte final men:

"The eyes of the children says it all - AIDS effect everyone.
This ad does not want to sell you anything, it just make you wake up - and wanna help."

____________________

5) Hunden. Den ser lite ut som hunden Laika. Kanske gör något om det. Har funderat på hundtricket och en matchmakingreklam också.
Har några till men de är så ofärdiga och behöver nog förklaras lite mer för att skriva dem.

Har ni NÅGOT att komma med? Orkade säkert inte läsa allt... Oavsett, ha det gött, nu ska vi ut och äta.

Har det hänt något?

Kan hålla med att det kan ha tolkats lite lustigt. Först ett inlägg där det tar slut sedan ett där en flygbiljett bokas om.

Men nej, det är inte mig det tog slut med, det handlar om en av våra blommor som är lite hängig och hem det kommer vi inte fören den 20e Juni.

Alrite?

23 januari 2008

Årets film

Såg att nomineringarna kommit för årets Oscars. Årets film måste bli Juno, eller möjligtvis No country for old men. Vad Michael Clayton gör där fattar jag inte riktigt. Och Försoningen, ärligt talat var det en rätt lam kärlekshistoria va? Schyst start, kunde blivit bra, men ne-ne. Att American gangsters inte är med är synd, det var en av de bättre gangsterfilmerna på väldigt länge. Och varken Russel Crowe eller Denzel Washington blev nominerade.

Nåja, go Juno.

Kurragömma?

När vi ändå pratar om flygplan så undrar jag vart Jocke tagit vägen. Han landade för en och en halv timme sedan men har inte behagat dyka upp än. Skulle inte förvåna mig om han blivit blåst av en taxidriver.

Flygbolagsbyråkrati

Att flyga är så otroligt jävla mycket rörigare än det borde vara. Inte nog med att man måste befinna sig på flygplatsen timmar före avfärd, genomgå en rigorös säkerhetskontroll, frestas att köpa sprit som man i 90% av världens länder inte får ta med sig in ändå, väl ombord sitta trångt och om det vill sig riktigt jävligt illa krascha/kapas och säga nattinatti.

Inte ens på marken verkar luftkarusellen agera som alla andra. Igår skulle jag boka om vår hemresa, vi är inte så sugna på att komma hem till ett mörkt februarisverige av uppenbara anledningar, så jag ringde till Cathay Pacific och prata med dem. Alla grönt, nytt hemresedatum. Var bara tvungen att ringa British Airways och avboka resan mellan London och Köpenhamn. Visst, fixar la jag. Men icke sa nicke, det kan inte de göra - det måste Cathay Pacific sköta säger de och hänvisar mig tillbaka till dem.

Förvånad? Nä, inte direkt. Nåja, idag ringde jag åter till Cathay och förklarade vad jag fått reda på igår. Vet ni vad lösningen blev?

Att vi inte gör ett skit, vi låter helt enkelt platserna vara tomma. Fruktansvärt klyftigt tycker jag. Ska det vara så krångligt för bolagen att komma överens?

Natt-tugg

Klockan närmar sig ett och det enda jag kan se framför mig är en stor irländsk flagga. Försöker komma på reklamuppslag men allt går så långsamt just nu. Fem uppgifter som måste lösa ligger framför mig och i sin enkelhet känns det nästan som de hånar mig.

Tre av dem har jag släppt. De är klara för tillfället. En fjärde är på gång. Men hunden? Vad ska jag ta mig till med den? Människans bästa vän? Jojo, inte just nu i alla fall. Har vridit och vänt på den men det enda jag kan komma på är att jag inte tycker om den.

Så vänner, om jag går och lägger mig nu, kan inte ni lämna förslag till mig medan jag sover. Det är så mysigt när ni skriver. Vill ni se den hittar ni byrackan i länken som jag skrev för några dagar sedan.

22 januari 2008

En komplicerad relation

Hur läser man av någon? Jag har ingen aning, vilket tydligt visat sej i min obefintliga pokerkarriär.

Visst kan man känna av vibbar hos någon man känner väl. Lite solkig, trist och tråkig. Eller sprudlande, glad och blomstrande. Men när vet man vilket humör som kräver vilken respons?

När det gäller dej vet jag inte alls.

Hur vet jag om du vill att jag ska prata vänligt med dej över ett glas vatten, eller om du bara vill vara ifred för att du känner dej lite hängig? Speciellt när vi inte kan kommunicera med varandra på ett bra sätt?

Det är som att vi talar olika språk. Jag frågar och du är tyst. Avlägsen och inte alls särskilt hjälpsam.

Som det ser ut nu så kommer vår relation snart nå ett tragiskt slut. Personligen vet jag inte hur jag kommer reagera. Antingen sörjer jag inte alls och skaffar snart en ny. Eller så kommer den här tragedin beröra mej mer än vanligt. Du kommer vara den sista i raden av bekantskaper som jag haft under åren.

Ska jag vara helt uppriktig känns det en aning sorgligt. På något sätt är det som om det inte funkar med dej, så kommer det aldrig funka med någon...

Jag vet att jag inte alltid är där för dej, och att jag inte alltid förstår vad du vill. Det är det jag försöker säga nu. Men om du orkar stå ut med mej, bara ett litet tag till, så lovar jag att jag ska bättra mej.

Men kan du inte hjälpa mej lite på vägen?

Säg bara om du vill att jag ska vattna dej eller inte?

Juno

Om den här filmen går i Sverige (eller var du nu befinner dej) så förstår jag inte vad ni sitter här och gör nu. Lyft på arslet och spring iväg till närmaste biograf! Pronto!

Det var kärlek vid första ögonkastet och ju närmare slutet kom, desto mer älskade jag.

Sen fick jag gå hem med Johan istället. Men det är okej. Han duger.

20 januari 2008

Förtydligande

Tydligen är det inte VM i tennis som pågår nu. Nåt sånt har de inte. Det är nåt som heter Grand Slam och sådana spelas det 4 på ett år.

Det var då till att vara speciell.

Att snacka tennis #2

Emelie: "Vinner hon nu då om hon får poäng?"
Johan: "Nä, hon måste vinna med 2 bollar"
Emelie: "Hurdå menar du? Spelar de till 60 då?"
Johan: "Nä, de spelar till 40, sen blir det game och sen advantage"
Emelie: "Så game är 50 då?
Johan: "Nej, det går till 40, sen blir det game. Men om det är 40 lika blir det advantage och sen game"
Emelie: "Så då är advantage 50 och game 60?"
Johan: "Nej, det går till 40. Sen får nästa person som vinner en boll advantage"
Emelie: "Och vinner då eller?"
Johan: "Nej, om den andra spelaren vinner nästa boll går de tillbaka till 40"
Emelie: "Va? Varför fortsätter de inte bara? Det är ju skitkonstigt!"
Johan: "Nej, det är det inte älskling, det är bara du som inte fattar"
Emelie: "Hmpf..."

------- 10 minuter senare -------

Emelie: "Men vad hände nu?"
Johan: "Tie break. Nu spelar de till sju och måste vinna med två"
Emelie: "Så 15, 30, 40, 50, 60, 70, 80 då eller?"
Johan: "Nä, nu räknar de 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7"
Emelie: "Men va f-n... Varför räknar de inte bara så från början?"

Att snacka tennis

Emelie: "Vad hände nu? Varför slutade de spela?"
Johan: "Vet inte, var bollen ute?"
Emelie: "Jag vet inte, de bara slutade och nu pratar han med henne men jag fattar inte vad han säger"
Johan: "Spelade hon bollen fast att den var ute?"
Emelie: "Jag vet inte, hon slog på bollen..."
Johan: "När den var ute?"
Emelie: "Jag vet inte, den var i luften"
Johan: "Linjedomaren sa tydligen att den var ute"
Emelie: "Jag fattar inte"
Johan: "Han sa att bollen var ute"
Emelie: "Hon sa nåt om att hon hörde vad han sa, men jag fattar inte vad som hände"
Emelie: "Jag fattar inte..."

Australian Open

Just nu pågår Australian Open nere i Melbourne som flera av er säkert vet. Själv har jag aldrig fattat sporten, även om jag gjorde ett ganska tappert försök att lära mej förra sommaren. Men det betyder inte att jag förstår vad det är de gör. Att man ska få bollen över nätet är ju givet. Men sen då?

Johan har försökt förklara men det går bara inte in!

Här är en liten lista på saker jag inte förstår:

1. Varför räknar man 15, 30, 40? Var finns logiken?

2. Varför spelar tjejer bäst av tre game, men killar spelar bäst av fem?

3. What's with the jewlery (läs: örhängen)? Alla tjejer har dem. Ju större och gnistrande, desto bättre.

4. Hur i hela helskotta hinner de se om bollen är på linjen eller inte?

5. Vad är antagningskraven för bollkallarna? 60 meter på 2 sekunder?

6. Blir inte bollarna äckliga om man stoppar dem innanför trosorna?

19 januari 2008

Klockan tickar

Nu är det slut. Inga fler dagar på Farage, istället två veckors pluggande. Intagningsprovet släpptes igår (finns här) och det känns spännnade! Kommer inte bli så mycket gjort i helgen för jag ska jobba på Somedays idag (klädbutik som säljer svenska märken) och hjälpa till att stänga två Farage butiker på söndag som ska renoveras. Men efter det, då jävlar ska det produceras.

18 januari 2008

Lägesrapport

Klockan är tre och jag sitter i soffan. Har glott på två värdelösa filmer och väntar med den tredje till Johan kommer hem. Har inte sovit under natten vilket resulterat i en huvudvärk från helvetet. Kan inte somna nu heller av oklar anledning. Lägenheten luktar hasch, också det av oklar anledning. Måhända har det att göra med de förbannade irländarna i lägenheten mittemot.
Jag är sjuk och har tråkigt.

17 januari 2008

MacBook Air

Nu har de gjort det igen. Fantasiprylar tycks skapas på löpande band i Californinen, är det något i vattent? Denna gången är det världens tunnaste laptop som ser dagens ljus.

Om Apples alla genier skulle försöka skapa en tisdsmaskin eller en evighetsapparat, tja varför inte lösningen på alla världens problem - ja då skulle de nog lyckas. Och lösningarna skulle vara jävligt snygga. Som vanligt.

16 januari 2008

Älskade barn

Mrs Worthington: "Älskling, älskling, skynda fort - vår son är på TV!"

Mr Worthington: "Men vad säger du käraste, har vårt lilla gossebarn blivit en TV-kändis?"

Mrs Worthingtong: "Ja, det verkar visst inte bättre, raraste. Men jag undrar vad han gör på nyheterna nu när vi är här borta på semester?"

Mr Worthington: "Vem vet lilla du, vem vet. Han har ju alltid varit ett klokt barn, vår son. Kanske har han vunnit ett pris? Eller rädddat ett litet barn ur ett brinnande hus? Eller, det skulle inte förvåna mej om han rent ut av lagat mat åt alla de uteliggare som kläder Melbournes gator och bjudit in dem till vårt kära hem."

Mrs Worthington: "Ja, du har så rätt min kära make. Visst är han klok och omtänksam vår son. Så måste det ju vara. Ska vi ta nu och titta på inslaget?"

Mr Worthington: "Det gör vi gumman min, vad han än tagit sej för är jag övertygad om att jag aldrig kommer bli stoltare."

15 januari 2008

Skitkul, I promise

Mikebike, ännu en i raden briljanta bloggare. Och ännu en göteborgare, verkar som det är dom som är bäst på att förmedla något - humör, sorg, upplevelser eller skit oavsett vilket är det oftast läsvärt. Inlägget nedan sätter fart på tårkanalerna, och skrattmusklerna, för att inte tala om alla bilder som dyker upp i huvudet på en...! Läs.

http://bloggfrossa.blogspot.com/2005/12/bajskontakt-av-tredje-graden.html

It's a small world

Pappa är påväg till Paris och när han bytte i Bangkok träffade han ett trevligt svenskt par. Det var föräldrarna till Elins kusins (Mattias) fru.

Som sagt.

I ärlighetens namn

Är det inte härligt när man åker förbi en kyrka och läser:

"This church is not full of hypocrits. There is always room for more."

Dit skulle till och med jag kunna tänka mej att gå.

14 januari 2008

Please disregard previous inlägg

Sa jag att jag älskar programmet File Recovery.

Kärlek.

Fråga: När vet man att man är svensk på kontoret?

Svar: När man kommer till jobbet efter 3 veckors semester och är den enda med solbränna.

Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck!

Skulle lägga över allt från datorn på en extern hårddisk. Det gjorde jag. Och deletade från datorn. När jag skulle deleta bilderna kom följande fråga...

"Filen är för stor för papperskorgen. Vill du radera den for ever and ever and ever and never ever, ever, everest see them again?"

Ni förstår vad som hände... Den förbannade bildmappen hade bestämt sej för att bara kopiera över några av mapparna till hårddisken. Nämligen från R och nedåt. Den 18 bokstaven i vårt 28-taliga alfabet. R. Och hur mycket sparar man på X,Y, Z, Å, Ä, Ö?

Okej, jag har bott i Borås i två år så X har jag väl en del... Men de andra? Det ger alltså den 18:e bokstaven av 22 användbara bokstäver. Arton, Nitton, Tjugo, Tjugoett, Tjugotvå. Det är 5 bokstäver och 17.85% av alfabetet.

Why, oh, why sparade jag inte mer bilder under exempelvis; Öltunna med polarna, Ölandssemsester i Luleå, Är det här verkligen nåt att spara, Åh, vad vi hade kul, Zebror och annat på skolbalen 2000, X antal år kvar till döden, Utan bilder inget skoj, osv, osv...

Så nu ber jag. Jag ber på mina bara (men hyfsat solbrännda) knän att ni kan skicka lite bilder till mej? Om det finns lite tid över där hemma, släng fram en liten CD och tryck på "bränn" där det verkar väsentligt. Sen kan ni väl skicka den till:

Världens största idiot
14/40 Holt Street
Surry Hills, NSW, 2010
Australia

PLEAAAASE!! Sen är jag er för alltid!

13 januari 2008

Roadtrip

Sista dagen på semestern för mej, pappa och Johan så vi hyrde en bil och drog iväg på äventyr. Efter att ha besökt en mysig strand med alldeles för många skitungar för våran smak, fortsatte vi vidare uppåt kusten mot ett vattenfall syrran besökt tre år tidigare.

Långt in i nationalparken åkte vi. Djupare och djupare, tills vi äntligen hittade vad vi sökte. Vad syrran beskrivit som en två minuters promenad till vattenfallet - på vad jag trodde var en upptrampad väg, helst asfalterad - visade sej vara bush hiking på högsta nivå.

Det var trädklättrande, vattenvadande, berggetshoppande och småkrypsåskådning på alldeles (enligt min smak) för nära håll. Speciellt efter ett besök på Australian museum dagen innan där jag fick lära mej att the Sydney funnelweb spider (ett av världens 9 farligaste djur, och som namnet antyder bor i Sydney) har högsäsong för tillfället (vet inte om de betyder att de firar nån slags högtid eller bara fortplantar sej mer än vanligt).

Efter vad som verkade som en evighet och med en adrenalinnivå som skulle visa högre utslag än Marion Jones dopingtest, var vi framme.

Eftersom det var första gången jag varit vid ett faktiskt vattenfall (om man inte räknar de 5 jag och syrran svettades blod och tårar för att ta oss till i Thailand, bara för att upptäcka att de var uttorkade) så var jag ju bara tvungen att bada.

Jag var dock inte den enda som var tveksam på huruvida det skulle vara säkert att simma över till vattenfallet, så det blev att leka "hela havet stormar" på de hala stenarna runt vattnethålet. Vet inte om aligatorer lever i sötvatten, men jag hade inte tänkt vara först med att se efter så med tungan rätt i mun var det bara att halka efter de andra.

Det var kal(l)t...


...och halt!

11 januari 2008

It's a deal

Vår lägenhet har som sagt fått en ny ägare. En kvinna som tycks ha dollartecken i blicken. I början på veckan fick vi nämligen ett brev som sa att hon vill ha $370 i veckan, en ökning med $50. Alldeles för dyrt enligt oss.

Men vad göra?

Lite panik utbrött och en vild jakt på en ny bostad startade samtidigt som jag förde några ostadiga samtal med nya ägarens agent.

Idag var det dags för nästa visning. Var det tänkt. Medan vi låg på stranden ringde nämligen agentsnubben och sa att tanten gick med på $350! Det var precis vad vi hade kunnat tänka oss! Taget sa jag och det var det!

I vissa stunder har jag faktiskt sett fram emot att flytta. Hade varit skönt med ett seperat sovrum till exempel. Men vår lägenhet ligger verkligen helt perfekt. Och vår balkong är oslagbar. Dessutom vill vi flytta till havet nästa gång det blir av, och att leta efter en lägenhet vid det stora blå på sommaren är bland det löjligaste man kan göra i Sydney eftersom det blir så dyrt. Så det spar vi på till vi kommer ner igen efter att ha hälsat på er.

09 januari 2008

Potatisfötter

Fick en pedikyr av Therese i julklapp och idag kändes som en bra dag att utnyttja den, efter gårdagens behandling var de små fötterna så att säga uppvärmda.

Det var intressant. I den lilla hektiska salongen satt kvinnor, tjejer, damer, ja kalla dem vad ni vill, och fick sina händer och fötter polerade. Som ensam kille fick jag en del blickar när jag klev in och sa att jag ville få en pedikyr.

Det som intresserade mig mest var när min stylist började hyvla mina fötter med något som liknade en potatisskalare. Stora flagor med hud virvlade runt och jag undrade om det såg ut så här på alla.

Och i samma tankeveva började jag fundera på om inte mina deformerade, misskötta, stela fötter är roligare att jobba med än små fina tjejfötter?

Fina blev de i alla fall så nu borde jag gå barfota varje dag för att visa alla!

08 januari 2008

Kan du vissla Johanna?

Att kunna busvissla har alltid imponerat mig. Själv har jag aldrig kunnat. Det är bara att stoppa fingrarna i munnen och blåsa sägs det men det brukar mest resultera i blöta fingrar och löjliga ljud.

För ett tag sedan frågade jag Emelie om hon kunde busvissla? Nä, sa hon då och jag trodde henne så klart. Borde väl lärt mig idag att hon inte hört vad jag sa och bara mumlade något. För idag när jag frågade om hon inte ens visste hur man skulle göra så gjorde hon det - busvisslade!

Kan hon så kan jag tänkte jag och efter att mycket spottande och fräsande fick jag till slut till det. Inte den fräcka varianten med tumen och pek- eller långfingret utan den goa hederliga med båda pekfingrarna och långfingrarna. Båda nävarna i munnen alltså, konstigt att de finns plats för något ljud att komma ut...

Erkänner att min teknik inte är fullfjädrad och att det inte funkar varje gång men jag kan. Nu är jag en av de fräcka som jag imponerades av när jag var liten och har en sak mindre att ticka av på 'att-kunna-listan'. Känns bra.

I am legend

Utmattad. Det är känslan som infinner sig efter att ha sett filmen rubriken syftar till. Nästan två timmar på helspänn tar på krafterna. En rätt standard handling - katastrof, de flesta döda, galna varelser, räddning, slut - men jag tyckte att den var bra!

Och att jag fick med Emelie var högst överraskande. Har för mig att hon flög i taket över någon scen i Ratatouille, vilket säger en del.

Hela filmen lär hon inte sett (eller hört) men hon skrek inte högt i alla fall. Det var modigt!

Liveblogg

AAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJ!!!

One hobbit down, one to go

För nån vecka sedan köpte jag små vaxstrips i affären när jag hade tråkigt. Och när jag kom hem hittade jag småhår lite överallt som jag kunde dra bort - jag hade hur kul som helst. Lite på tårna - ritsch, borta - lite på handen - ritsch, borta - och så vidare. Men efter ett tag hade jag inte mycket hår kvar. Eller iallafall inget som jag ville bli av med. Då såg jag Johans fötter dinglandes från soffan...

Sedan dess har operation hobbit ägt rum. Men det var inte förrän idag som fienden äntligen gav med sej. När vi kom hem från gymmet och en nyduschad Johan slängt på sej sina nya aladdinbyxor, tittade han ner på sina stora, håriga hobbitfötter och sa:

"Älskling, du kanske kan få testa att vaxa en tå ändå..."

Med ett elakt grin på läpparna gnuggade jag mina händer av upphetsning och sprang till badrummet för att hämta diverse redskap som kunde behövas.

Nu har jag gjort en fot, det råkade visst bli mer än en tå, och har en fot to go. Johan har svurit sej blå och bett mej sluta några gånger. Men jag känner att det är mitt ansvar att slutföra min uppgift. Man kan inte bara ge upp jobbet half done så att säga. Eller hur? Så nu kör vi igång med den andra. Om ni vaknade inatt av ett avlägset skrik på hjälp så var det förmodligen Johan.

Tar en bild nu så ni kan se före och efter.

07 januari 2008

Hunter Valley

I lördags åkte vi till Hunter Valley för lite vinprovning. Trodde aldrig jag skulle tröttna på vin, men I tell you - när man testat mer än 20 sorter börjar man bli lite spyfärdig. Fast inte syrran. Hon var full som en kastrull och njöt helhjärtat av sin födelsedag.

Bäst var när jag efter några glas sa till henne att man känner smaken mycket mer om man rullar runt vinet i munnen lite innan man sväljer (inget spottande här inte). Sen lurade jag i henne att man skulle gurgla vinet för att förhöja smaken ytterligare. Som tur var fick jag fram att det var ett skämt precis när hon slängde bak huvudet för en testomgång. Hade blivit lite pinsamt annars... fast mycket roligare...

Skit också, jag skulle inte ha sagt nåt.

Bäst före datum

Jag har blivit godkänd! Eller mitt visum har blivit godkänt. Vet inte riktigt hur man säger. Hur som helst är det jävligt bra och gäller till 2011. Så nu har jag firat med ett par nya skor!

04 januari 2008

Radioskugga

Nu åker vi upp till Port Stevens i några dagar så i värsta fall dröjer det ett tag innan vi ses igen.

Adios!

02 januari 2008

Mamma tyckte mentosen smakade lite konstigt

Things aren't always what they seem to be


Phew...

Är det inte det ena så är det det andra. Är det inte för varmt så är det för kallt. Är det inte för regnigt så är det för torrt. Und so weiter.

Vädret är ett ämne det alltid går att falla tillbaka på, oavsett situation - hur tråkigt det än är. Det är det som avgör om vi har en "härlig" semester eller inte. En "underbar" sommar eller en "hemskt tråkig" vinter. Om vi stannar inne och har filmkväll, eller om vi går ut och grillar med våra nära och kära.

Sen finns det ju alltid de som trotsar vädret, drar på sej passande kläder, slänger upp en presenning och grillar ändå. Eller stannar inne en hel dag och tittar på alla gudfadern rullarna när de andra drar och badar. Men hur gärna vi än vill vara kungar/drottningar över vårt eget liv är det lik förbannat det där vädret som oftast spelar en avgörande roll för vad vi tar oss för.

Idag var en sån där dag när vi, efter 4-5 dagar på stranden, kände att nämen ska vi inte ta oss en shoppingrunda i stan istället? Trots att solen strålar på i 27 plus. Och hur träget vi än kämpade på, svettiga och uttorkade, så var det ändå vädret som vann. Efter cirka en timmes vandrande stod vi inte ut mer och gick på bio istället. En tillflyktsort som varade i två timmar men sen var det återigen tillbaka ut i hettan som gällde.

Så jag gick och köpte en fläkt. Fast besluten om att det går att ha en härlig dag i solen utan att behöva åka till stranden. Nu sitter jag här på balkongen i solen med fläkten på högvarv och längtar efter ett bad... Tror jag tar en dusch istället.

Imorgon blir det nog beachen iallafall.

Aussies med stort M

Inatt kom de - myggorna. Som om de vore komna ur raketerna dök de upp, törstiga efter blod och jävligt ihärdiga. Så idag ska vi köpa myggdödande saker.

Kriget har börjat.

01 januari 2008

NYE


2008

En magisk syn. Det är det minsta jag kan säga.

Vi hade verkligen fantastiska platser för fyrverkeriet igår. Precis vid vattnet på norra sidan med operahuset till vänster, stadens alla skyskrapor rakt fram och den majestätiska bron i all sin storhet till höger.

Att fira nyår i Sydney är speciellt.