Under middagen igår påminde syrran mej om en grej som hände i Paris för 10 (!) år sedan. Vet inte hur jag lyckats glömma men nu sätter jag det på print.
Jag och min kamrat Alex var 16 år och sugna på äventyr. Efter mycket gnatande och tjatande släppte våra föräldrar iväg oss på en resa till Paris och där utspelade sej följande scenario en sen kväll/tidig morgon...
Vi hade varit ute och dansat en hel natt på nån räjvklubb och kom hem utmattade och redo att kasta oss i säng. Efter att ha utfört diverse toalettbestyr - bland annat slängt in en sån där gomtandställning, var vi redo för sängen.
Då kom vi på att klockan ju faktist var redo för frukost. Och har man betalat 1500 för resa och hotell till Paris med frukost inclusive, så ska man banne mej ta och utnyttja det. I alla fall en gång.
Sagt och gjort traskade vi ner till hotellmatsalen för lite påfyllning. Väl nere kommer jag på att tandställningen fortfarande sitter i. Eftersom jag var för trött för att gå upp och lämna den på rummet, och inte ville behöva riskera att spara halva frullen i makapären, blev det till att använda sej av den enklaste lösningen. Servetten.
Frukosten smakade som "1500 kronors resa till Paris med hotell och frukost som serveras på röda plastbrickor med plastbestick"-frukost brukar göra. Inte för att vi var tillräckligt klara i huvudet för att märka någon direkt skillnad på det eller Four Seasons. But still.
Efter att ha slängt i oss det mest ätbara kröp vi upp på rummet igen för att lägga oss.
Men tandställningen var inte med.
Med ursäkten att Alex var den som läst franska, och inte alls för att inte vågade och ner och fråga efter den själv, lyckades jag övertala henne att följa med. Jag vet inte om hotellpersonalen varit med om något liknande innan, men Alex franska kunskaper sträckte sej bara till "tand" och "servett" och så fort hon stakat fram de orden blev det liv i luckan.
Vi föstes in i köket där vi möts av 3 diskare och två superstora sopsäckar med den icke ätbara frukosten och - precis - en hel massa servetter. Sa jag att frukosten serverades på plastbrickor? Mmm... för att det skulle vara lättare att bara skrapa ner oätbart, plastbestick, plasttallrikar, plastmuggar och servetter i soporna.
Och någonstans där i låg min tandställning. Väl inslagen i en servett.
När personalen insåg det lönlösa i att försöka hitta servetten på toppen av sopbergen, hällde de helt sonika ut resterna på köksgolvet och började leta. Dum och generad försökte jag hjälpa till men förstes bestämt undan gång på gång.
Till slut fann de den. Min fjäril.
Lika röd som plastbrickorna och med en slemmig tandställning i handen försvann jag snabbt tillbaka till rummet.
Det blev ingen mer frukost på det stället.
Men dagen efter halkade Alex i hundskit. Då hade hon inte så roligt åt min tandställning längre.
Det är så de ska tas!